Jag har läst materialet och skrivit upp och skrivit ut saker jag har fastnat för. Så långt gick det bra. Efter det så försökte jag mig på att kategorisera upp det här materialet, vilket har resulterat i någonting så intressant som en blandning mellan klipp-och-klistra-Marjasin och ett collage i bästa förskoleklasstil. Jag sitter här med ungefär tio färgade papper med påklistrade citat som är ett försök till att kategorisera och få fram olika sammanhållande mönster.... Jag har ungefär fyrahundraelva olika mönster (okej, en liten överdrift, men inte mycket)... det är inte mycket som är mer än ett citat. Och allt som innehåller mer än ett citat känns som ett desperat försök till att låtsas att det finns ett mönster. Liksom början till en hittepåuppsats.
Eftersom kategoriseringen gick åt skogen så försökte jag mig på att komma ifrån det genom att läsa och skriva... Ingen bra idé. Dagisformen håller i sig och allt jag skriver ser ut som att det är en femåring som har försökt sig på det. Jag ger på riktigt snart upp och går och lägger mig i vinteride.
På riktigt - hur börjar man med inledning (jag har försökt skriva metoddelen, det är en skrattfest.. eller ja... skrattretande dåligt). Jag vet till stor del vad jag vill ha med, jag kan berätta det och när jag skriver det så är det som att det är på ett annat språk.
Tror du att man kan få göra en muntlig examensuppsats?
Och ja, det här är ytterligare ett av frustrationsmailen. Min mamma har fått tagit några samtal, och mina vänner också. Risken finns att jag inte har några vänner kvar efter den här tiden. Men jag har hört att det brukar vara så efter en uppsats.
Nu ska jag fortsätta med att inte skriva och läsa lite metod och se om polletten möjligtvis kan rulla in i skallen på mig så att den till slut kanske hittar rätt. Ja, nu vet du ungefär vad du har att vänta dig i skriftväg på tisdag och i människoväg på fredag...
Hälsningar
Hysterika-Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar